Är du en fascist-enabler utan att veta om det?
Demokrati är ett ord som kräver sin definition, den ser inte likadan ut överallt i världen och den upplevs behöva ha olika egenskaper för att få kallas just det, beroende på var du befinner dig.
Jag skulle vilja få lite information från dig, du som emellanåt använder dig av ordet “demokrati” i olika sammanhang. Vad innebär demokrati för dig? Varför ställer jag nu den här frågan, undrar du. Tror att det kan bero på nån slags kommunikativ miss i grund och botten, men väldigt ofta upplever jag demokratiintresserade vill… ptjaa… hoppa över demokratiska processer, förvånande nog?
“Ni snackar ju bara”, läser jag både som kritik av mig och mitt politiska engagemang såväl som till andra partier, mellan varven. Hmmm, ja..? Det är ju det som är grejen? Hur ska det över huvud taget gå att utveckla demokratiska metoder utan (föralldel emellanåt ap-tråkiga) diskussioner? Vad missar jag?
Jag har kallat det att vara fascism-enabler, en slags omedveten möjliggörande av odemokratiska metoder, oftast kantat av goda viljor. (Krångelmening, men jag hoppas ni fattar.) Ibland låter det mer som man vill rösta fram en godhjärtat diktator än satsa på demokrati. Och det får man väl tycka om man vill, men om nu grundargumentationen är att demokrati i sig är viktigt?
Nu är du kanske inte en sån som efterlyser starka ledare som vi ska stötta utan att ifrågasätta, i ett sånt fall är problematiken jag försöker föra fram någorlunda tydlig. Mindre tydlig, men inte ett dugg mindre bekymmersamt, är det när folk upplever det som jobbigt att saker ska pratas om.
Demokrati, för mig, kräver prat. En hel jävla massa prat. Och frågor. Och sen lite mer prat. Lite ledsen att behöva säga det, jag tycker dessutom att det är vår förbannade skyldighet att delta i samtalen mellan varven till och med, om vi anser att demokrati viktigt.
Sen kan det vara ett ytterligare symptom av “nånannanismen”, “livspusslet” och varför inte en släng av lagmentalitet nånstans där i skrymslena. Många bäckar små, antagligen. Men oavsett förklaring så är det inte en bra grogrund för demokratisk utveckling, som jag ser det, när det landar i att ta politiska genvägar.
Jag vill i alla fall inte bli eller vara en fascist-enabler. Frågan är hur jag undviker det när tålamodet tryter. Jag tänker att jag behöver definiera vad demokrati är och vilket slags arbete och engagemang det kräver. Jag vill därför be dig att du sätter dig ner och funderar ordentligt på vad det betyder och sen berätta för mig och andra. Om det är svårt att formulera det själv, peka på nån som redan sagt något bra som du ställer dig bakom. Om demokrati, alltså, demokratiska värderingar, vad som samhället behöver.
Tack för hjälpen!
Så sant.
Demokrati måste ha ett större värde än “bara” majoritetsbeslut. Större än minoritetens rätt att röstas ner.
I dag har vi demokrati i en formell mening. Samtidigt urholkas demokratin på de värden som ger den liv. De medborgerliga fri- och rättigheterna sätts på undantag. Rättsstatens principer urholkas. Minoritetsskydd har blivit en tom fras. Integriteten har svikits. Och så vidare.
På frågan om demokratiaspekten av maktöverföring till EU och dess icke-valda byråkrater svarade EU-Kommissionens ordförande, Barroso, att det inte är några problem – så länge det sker under formellt korrekta demokratiska former. Ingen insikt om mångfald, decentralisering och öppenhet där inte.
Precis så. Man ska också fråga sig vilka beslut en majoritet ska ta och definiera vad en majoritet är. Frågan väcktes av en revolutionär socialist som ansåg att om majoriteten av arbetarna på ett företag ville göra om företaget till en kooperation så skulle majoritetens beslut gälla. Likadant skulle majoriteten av politikerna kunna bestämma om att kommunalisera olika saker om de så ville.
Men har politikerna verkligen ett mandat att gå emot folkviljan totalt? Troligen för de har i alla fall inga krav på att förankra beslut hos folket, knappt ens hos sina egna partimedlemmar. Det demokratiska underskottet ligger i att det är för svårt att avsätta politiker som inte sköter sig.
Du skriver om minoritetsskydd. Vi har förträffliga minoritetsskydd i Sverige. Vissa minoriteter har så stora rättigheter att majoriteten ska anpassa sig efter dem i alla lägen. Värst vinner. Sedan har vi andra minoriteter som har uruselt skydd men dessa brukar inte vilja överföra sina underliga vanor på majoriteten. Här behövs skärpning.
En intressant fråga, men i stort sett omöjlig att besvara – konceptet “demokrati” måste rimligen vara dynamiskt. Det beror alltså på situationen, och hur man råkar tänka just då, som avgör.
Om man googlar på “grundläggande demokratiska värderingar”, så får man 138.000 träffar, men enligt min mening finns det inga sådana fasta värderingar.
Det är som med “grundläggande mänskliga rättigheter” – båda begreppen betecknar politiska fenomen; saker som man kommit överens om, och som kan komma att ändras.
Ja – vilket underminerar lite när man agerar demokratiriddare mellan varven, helt klart. Vad man själv upplever att det borde vara och vad det faktiskt är, är en intressant skillnad tror jag, att ha lite halvkoll på åtminstone.
En av de mest grundläggande principerna i en demokrati (oavsett modell), och som man sällan talar om. borde vara att tillvarata minoritetens intressen.
I den mån jag förstått den amerikanska konstitutionen, så handlar den mycket om detta. Den är ju egentligen inte ens tänkt att fungera i en demokratisk stat av europeisk modell (även om fr.a. Jefferson var mycket influerad av utvecklingen i Frankrike).
Snarare ville man undvika en sådan modell, eftersom en renodlad demokrati betraktades som ett “pöbelvälde” av flera av “the Founding Fathers”).
Det amerikanska statsskicket är alltså snarare präglat av en strävan att alla grupper ska kunna komma till tals.
Resultatet kan man tycka vad man vill om, men det illustrerar ändå en del av problematiken med e-m’s ursprungliga frågeställning :)
Jag gör det enkelt för mig och sammanfattar det i ett “ord”; Schweiz, folkligt styre.
Men faktiskt: folkstyre.
USA visade föredömligt vägen efter inbördeskriget (eller under, minns inte). Det är väl i stort sett vad som gäller, om än modifierat, i ‘väst’, DÅ!
Ytterst lite har ändrats sedan dess. Man skulle kunna tänka sig att det borde utvecklats till större inflytande för folket, istället har det blivit tvärt om.
Men tillbaka. Jag skulle vilja påstå att parlamentarismen inte är full demokrati, alls. “All makt utgår från folket” – Sen försvinner den raskt till intressen som inte är folkviljan, utan någras idéer om hur göra ett finfint land, får man hoppas.
Ren direktdemokrati skulle kanske kunna räknas som demokrati. Fast jag tror det skulle funka mindre bra. Vissa, ganska många, grundläggande rättigheter bör vara fasta och inte ens i krig kunna ruckas på. – Morallagar bör endast kunna beslutas om lokalt, med massa reservationer.
Haha
blabla
demokrati… vad fan e re??
Men visst, det är hög tid att uppdatera och göra demokratin bättre än vad amerikanerna gjorde för nästan 200 år sen. INTE SÄMRE!
Fast egentligen är det ju ganska enkelt. Demokrati innebär alla människors rätt att få göra sin röst hörd och att få delta i det offentliga samtalet. Alltså, rättigheten att få vara med. Problemet är att det finns dem som inte vill delta i den demokratiska processen. Precis som du påpekar verkar många se demokrati som ett hinder, kanske ser de demokratin som ett hinder för sina personliga maktstrategier.
Politikers uppgift är att studera tillgänliga alternativa lösningar, väga dem mot varandra och sedan ta beslut om vilken lösning som är bäst. Om sedan de besluten inte överensstämmer med hur vi (väljarna) vill ha det, då har vi alla rätt att rösta på andra politiker. Det är demokrati.
Att göra sin röst hörd är också en skyldighet. Vi har de politiska representanter vi förtjänar. Det är vi (väljarna) som bestämmer vilka som vi vill ska företräda oss. Sedan kan vi naturligtvis diskutera begrepp som opinionsbildning och vilka som EGENTLIGEN har makten (mycket pengar är ju alltid en fördel i många sammanhang).
Härom kvällen såg jag ett inslag på TV om Vitryssland. Där är innebörden av begreppet demokrati också ganska uppenbar. Nämligen att kunna säga sin mening utan att riskera att bli dödad på kuppen. Så ser alternativet till demokrati ut. Diktatur.
Per-Anders´s last [type] ..Om dödsstraff och diktatur i Vitryssland
Det finns ju ett ännu bättre alternativ än både territoritoriell parlamentarisk demokrati och territoriell diktatur och det är ju anarki. Inom en territoriell anarki kan det ju finnas medlemsbaserade demokratiska samfund. Egentligen är det enda som krävs är att alla som så vill, beviljas utträde ur den territoriella jurisdiktionen och befrias från det statliga våldsmonopolet och skattetvånget.
Det som jag menar är att det är väl inte för mycket begärt att en kan få bo “skattegratis” i sin egen ägda bostad och försörja sig själv med privata försäkringssamfund, utan inblandning av svindyra statligt påtvingade välfärds-, beskydd- och försäkringssystem.
Uno:
Du är ju nyliberal!
Anarkokapitalist… tills vidare
Förtroende ställt mot misstro.
Misstro ställt mot förtroende.
Demokrati ligger där i mitten någonstans och ju närmre mitten, desto mer demokrati.
Erik Lönroth´s last [type] ..Södertäljes feta årskrönika 2011!
Demokrati är ingenting som ÄR – en gång för alla. Alf Ross skrev efter andra världskriget en bok som han kallade för “Varför demokrati?” Där beskriver han på ett ställe en kommunförsamling i Danmark, där den ena sidan, majoriteten 5 pers, i åratal stått mot den andra sidan 4 pers. När någon av de fem talade satt de fyra och sov eller petade naglarna. När någon bland de fyra talade, satt de fem och sov. Sedan tog ordföranden till orda: “Då skrider vi till omröstning”. Det blev alltid fem mot fyra – år ut och år in.
Detta är en vanskapt demokrati, menade Ross. Pröva det på familjen eller på skolklassen och du ser hur unket det blir. Vad är det som fattas? Respekt för varandras människovärde möjligen.
Vad är en lag? Våra parlament och lagstiftande församlingar stiftar ju våra lagar. “En lag”, sa Jean-Jacques Rousseau, “måste grunda sig på en vilja som kommer från alla och gäller alla.” Han underkände sin samtids lagar och kallade dem för påbud. Och det har vi lätt att förstå i dag. Ludvig XVI:s befallningar till folket var påbud. Jean-Jacques blev utskrattad av sin samtid. Men vi har i alla fall lärt oss något av honom; t ex jämlikhet, även om det är djäkligt svårt att tillämpa.
Jag tror inte att kolossen EU är vidare demokratiskt. Vårt svenska parlament har också grova skavanker. Om man betänker att lagar som stiftas ska vila på grundlagen – t ex första och andra paragrafen – så bommar man ordentligt och ofta.
När vi talar “Demokrati” i väst så tenderar vi att alltid ha den anglo-amerikanska definitionen (marknadsdiktatur) som måttstock att döma andra efter och hota,sanktionera och anfalla de som inte lyder västmakternas diktat med “humanitära” blodbad. Faktum är att folk bygger sina demokratier efter sina egna lokala kulturella och historiska förutsättningar oavsett vad neo-kolonialisterna med sina monetära utpressar organisationer tycker.
[...] är lite flytande, även den sista. Jag tror att vi som faktiskt vågar sticka ut hakan också brottas med en del funderingar. Andersson fångar dem mycket bra i sin ledare: När jag grubblar över vem jag skulle vara i [...]
[...] två meningar inledde en ny bloggpost som uppföljning på min fråga om demokrati. Men jag behöver inte skriva klart det inlägget, för Lena Andersson har formulerat det mycket [...]
Annti:
Fattar inte riktigt. Visst är Israel en demokrati vars folk vill vara dumma mot andra.
Men att säga att en anglo-amerikansk demokrati har en inbyggd imperialism är ganska dumt.
Lite av grunden för västdemokratin föddes i USA och de höll sig väldigt mycket för sig själva gentemot andra länder och var öppna för alla invandrare i ett par tre hundra år.
Kalla kriget gjorde att Sovjet & USA försökte få alla länder på sin sida, med alla medel.
Sen blev det i stort sett bara USA kvar, och jag kan hålla med om att dom inte skött sig som enda supermakten särskilt trevligt.
Vet inte riktigt vad som menas med marknadsdiktatur, men ren politisk styrning vore verkligen att ge mandat för, ja, egentligen vad som helst.