FRA-shop
Friday, March 5th, 2010Q på FMSJ har börjat göra en seriestrip, Peanut Gallery. Det här fick i alla fall mig att brista ut i skratt:
* * *
Andra bloggar om: fra-shop, kontrollsamhället, fra, politik, samhälle, privatliv, bobbitt
Q på FMSJ har börjat göra en seriestrip, Peanut Gallery. Det här fick i alla fall mig att brista ut i skratt:
* * *
Andra bloggar om: fra-shop, kontrollsamhället, fra, politik, samhälle, privatliv, bobbitt
Rätt medryckande kort framställning av hur remix skapar social remix mellan olika grupper av människor, tipsad om av Lessig som själv är inmixad. Nu förväntar jag mig en remix av den här remixen… ;) Väldigt bra om problemen med att försöka begränsa den här kulturen, i alla fall:
* * *
Andra bloggar om: deltagarkultur, remix, youtube, musik, upphovsrätt, lessig, internet
Det är ett populärt argument att det inte går att konkurrera med gratis. Trots det dyker det upp artist efter artist som lyckas med affärsmodeller där gratis spridning av musiken genom fildelning är en integral del. Jag har länge saknat nån slags “mini-index över de som konkurrerar med gratis”. Detta för att slippa skriva i detalj om att andra kan och hur, utan mest bara kunna peka dit när jag skriver om ämnet och har andra poänger jag vill få fram. En referenspostning, helt enkelt.
Nu har Mike Masnick helt utan att veta om det hjälp till genom att skriva en fantastisk genomgång som gästkapitel i en bok, ur vilket jag helt fräckt lyfter ur hans exempel eftersom det känns som att det behövs något dylikt på svenska. Inlägget han skrivit är alltså på engelska men läs det gärna om du kan. För det står mycket tänkvärt där förutom uppräkningen av artister.
Om du känner till fler än de listade här (vilket du säkert gör) så tipsa om det i kommentarerna. Berätta gärna historierna och länka vidare.

Trent Reznor, mannen bakom Nine Inch Nails har profilerat sig starkt i de här sammanhangen genom att prova flera olika vägar. Bland annat har han varit väldigt noggrann med att ha ett nära förhållande till sina fans och låtit dessa delta i stor utsträckning. Han har en webbsida med forum, chattkanaler och andra olika sätt att delta. Reznor uppmuntrar sina fans att ta med sig kameror på konserter, filma och lägga upp på youtube, vilka han sen i sin tur lyfter fram, samma sak med fotografier. Han tycker dessutom att det är viktigt att fansen har kontakt med varandra och har skapat en gratis iPhone-applikation som gör att Reznor-anhängare kan leta upp och kommunicera med varandra.
På sistone har han släppt alla sina album fritt online eftersom han tycker det är meningslöst att slåss mot det oundvikliga att de hamnar på fildelningssiter. Men han skapar också mervärde som lockar till köp genom att erbjuda flera olika alternativ. När han släppte Ghosts I-IV, kunde du förutom att ladda ner det gratis och sprida det som du ville, köpa en dubbel-CD eller en Deluxe Edition som även innehöll en DVD och en fotobok. Ovanpå det erbjud han en Ultra-Deluxe Limited Edition — 2500 till antalet, som var och en var signerade av honom. De sistnämnda sålde slut inom loppet av ett dygn och det tjänade han 275000 dollar på. På en vecka fick han in 1,6 miljoner dollar för musik han delade ut gratis. Hans senaste (i skrivande stund) album The Slip släpptes några månader senare, återigen gratis, samtidigt som han publicerade sin turnéplan och biljetterna tog slut fort.
John Freese är en trummis som varit med på hundratals olika album med massor av olika band. Dock har hans kändisskap inte nått utanför artistcirklarna så han fick ta till lite andra knep för att lansera sig som soloartist. I mars 2009 drog han igång ett system som i mångt och mycket liknade Trent Reznors men gjorde det lite mer efter hans egna personlighet; han använde sig av humor. Det fanns billiga versioner av albumet men om du köpte den lite dyrare varianten fick du ett personligt 5-minuterssamtal där han tackade dig och där du fick fråga om precis vad som helst. Hans förslag till fråga var “vilken av Stings sängar är bekvämast?”. Det fanns en begränsad upplaga där man fick käka lunch med honom eller en lite dyrare variant som innebar middag med honom på Sizzler. Luncherna sålde slut på en vecka.
Därefter tog han ut svängarna rejält — för 2500 dollar (för fem tillfällen) gav han trumlektioner, då du också fick behålla en av hans trummor. Du kunde också köpa ett besök på Hollywoods Vaxmuseum tillsammans med honom samt en av hans rockstjärne-vänner. Slutligen kunde du välja ut och behålla tre saker från hans garderob. För 10000 dollar kunde du avnjuta en middag med honom och en rockstjärnevän, samt besöka Disneyland. Dagen avslutades med att du fick behålla hans Volvo kombi, efter att du släppt av honom hemma hos sig. Sen fanns det också ett 20000 och 75000-dollarsalternativ tillgängliga bland flera andra. Som att ha med Josh i sitt band, eller att han var din personliga assistent i några veckor. Du kunde också åka med på hans turne, eller få en skiva med fem låtar om dig själv. En tonåring i Florida köpte faktiskt 20000-dollarsversionen och spenderade en vecka med Josh.
Jill Sobule hade en hit 1995 med “I Kissed a Girl” men hade svårt att komma tillbaka, genomgick flera skivbolagsbyten och beslutade sig för att be sina fans om hjälp att få ihop pengar till en egen release. Hon hade hela vägen jobbat på att hålla kontakten med sina fans, bland annat genom Facebook, där hon chattade med folk och svarade på frågor. Hon lanserade sin site och erbjöd massor av olika alternativ för hur hennes fans kunde supporta henne. För 200 dollar fick de fritt inträde för alla hennes shower på ett år. De kunde få sitt namn uppsjunget i en “tack”-låt. För 5000 dollar kunde hon hålla konsert hemma hos folk, vilket hon gjorde 5-6 gånger. För 10000 dollar fick den som betalade sjunga på hennes album. Det var egentligen ett skämt, men en kvinna i Storbritannien köpte det och Jill flög in henne så hon fick vara bakgrundsdoa på albumet. Hennes mål var att få ihop 75000 dollar och hon lyckades få ihop över 80000 dollar på 53 dagar. För dessa pengar gick hon in i studio och spelade in albumet med Don Was som producent.
Corey Smith var till yrket lärare, men som spelade vid s.k. Open Mic Nights på helgerna. Han började spela på ett antal olika liveuppträdande och arbetade hårt på att få ihop en fanbas. Han delade ut sin musik gratis från sin webbsida som i sin tur lockade fler åhörare till hans konserter. Han erbjöd dessutom förköpsbiljetter till bra priser för sina shower som gjorde att hans största fans övertalade sina vänner att hänga på också. Fanbasen fortsatte att växa och i slutet av 2008 kunde han notera att han tjänade cirka 4 miljoner dollar brutto.
Jonathon Coulton var datorprogrammerare. 2006 fick han idén att skriva, spela in och släppa en nya sång varje vecka i ett år — och all musik släpptes under CC-licens så att de som ville kunde fortsätta sprida den vidare. Och det gjorde folk, Coulton blev en sensation och började tjäna pengar redan efter några månader efter sitt beslut. Fansen supportade honom hela vägen genom att ex. skapa musikvideor till hans låtar. Han började använda sig av Eventful för att planera konserttillfällen. Om tillräckligt många människor ville ha en konsert på ett specifikt ställe så visste han att det skulle löna sig att åka dit.
Moto Boy är en sångare och låtskrivare från Sverige som la ut sin musik på fildelningsnätverk. Han har arbetat hårt för att hålla kontakten med sina fans och uppmuntrar att folk delar ut hans musik på kreativa sätt. När ett antal fans började filma hans konserter och lägga upp dem online så letade hans skivbolag “Songs I Wish I Had Written” upp de bästa och satte ihop det till en youtube-konsert. Förra året började han sälja speldosor som spelar en av hans låtar. Nyligen så släppte han en begränsad utgåva av specialdesignade speldosor signerade av honom, med en CD.
Amanda Palmer är en sångerska som kanske är mest känd som medlem i gruppen The Dresden Dolls. Hon märkte snart att skivbolaget hon var signat hos inte var intresserade av att promota henne så hon tog saken i egna händer. Genom att ta kontakt direkt med fansen via ex. Twitter kunde hon anordna “flash gigs”, dvs, hon berättade var hon var och skulle uppträda så dök fansen upp där. 2008 föranledde ett flash gig en spontaninspelning av en musikvideo till en av hennes låtar som hon skrivit samma morgon inspirerad av ett fan på Twitter. En kväll när hon satt uttråkad i sin lägenhet började hon skoja via twitter om skämtsamma t-shirtsförslag vilket ledde till att hon drog igång en webbshop och sålde tröjor för 11000 dollar på bara några dagar. En annan kväll så drog hon igång en livevideo från lägenheten och det hampade sig inte bättre än att det blev en spontanauktion där hon sålde saker ur sin lägenhet, kopplat till hennes tidigare turné. På tre timmar hade hon fått in 6000 dollar. Missa för övrigt inte hennes fantastiska inlägg om stigmat att be om pengar.
Matthew Ebel är en sångare från Boston som började bygga på en fanbas genom att spela live och aktivt delta i olika sociala nätverk online. Han började hålla konserter regelbundet i Second Life, t.ex. Efter ett tag beslutade han sig för att slänga upp en prenumerationsmöjlighet för backstage-biljetter, där fans kunde betala olika summor per månad för att få tillgång till olika förmåner. Som t.ex. att få tillgång till nya låtar varannan vecka likväl som att få inspelade shower hemskickade. Beroende på graden av stöd fick de access till specialshower, presenter eller andra specialförmåner som inte fanns tillgängliga för andra. Ebel upptäckte att han tjänade tillräckligt mycket att han nu kan jobba med det på heltid. Prenumerationstjänsten bidrar med nära 40 procent av hans inkomst, vilket är ungefär lika mycket som livespelningar, CD-försäljning och digital försäljning tillsammans.
Moldover är en musiker baserad i San Fransisco som spelar elektronisk musik. Han ville prova att göra om CD-fodralet till sitt album till ett fungerande kretskort. Detta gjorde att själva CD-foldralet i sig blev ett fungerande instrument som man fick tillsammans med hans album. Genom att trycka på en knapp på sidan, lyser fodralet upp och ger ljud ifrån sig som kan modifieras genom ett par ljussensorer, som en theremin. Fodralet har dessutom linje ut så att man kan plugga in den i en dator eller ljudanläggning. CD-n säljs för 50 dollar och han upptäckte att intresset för det var mycket större än han trott.
Nu återstår bara mini-index för författare och filmmakare och… ja, ni fattar. Förhoppningsvis hinner någon annan före igen. *håller tummarna*
* * *
Andra bloggar om: musik, fildelning, deltagarkultur, upphovsrätt, creative commons, kultur, utveckling
…här kommer filmen som förklarar det mesta.
uppdat; tog bort inbäddningen eftersom youtube är lite bråkigt.
När du ändå är i farten kanske du är intresserad av den här filmen också, där en, vad det verkar, engelsk representant blir tillsagd av talmannen att man inte använder sig av vissa ord eller uttryck. Inte säker på om talmannen menar “demokrati” eller om det var rådet att fundera över utträde ur EU som inte fick sägas. Nån som vet vad sandlåda heter på engelska? Eller franska för den delen.
Uppdatering; tydligen handlade det om att han kallade Rumpey och Ashton för “politiska pygméer”:
NF: “So, what is my punishment?”
JB: “There will be no punishment but my reprimand stands”
NF: “What was wrong with my speech?”
JB. “We didn’t like the tone”.
NF: (trying to stifle a laugh) “You didn’t like the tone!”
JB: “And the language”
NF: “The language?”
JB: “You shouldn’t have called them (Cathy Ashton and Herbert Van Rompuy) pygmies”.
NF: “Well they are hardly giants are they?”
Här är källan till det senare. Stort tack för förklaringen Hans J!
* * *
Andra bloggar om: eu, politik, i dessa händer lägger vi våra liv
Av någon anledning får det här mig att skratta mig halvt fördärvad, kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men ett stort tack till den arga dalmasen som verkligen satte guldkant på min dag:
* * *
Andra bloggar om: dalmål, midsommar, svenska, språk, dialekt, humor
Så är man citerad på Knappnytt! :) Det handlar om rasismdebatten och lagen om hets mot folkgrupp och Knappnytt tar avstamp i mina funderingar om Aftonbladets beslut att publicera en debattartikel av Åkesson. När du ändå är inne på ämnet kan du väl kolla in Fridholms inlägg också, som bemöter Ted Ekeroths inlägg på Newsmill.
* * *
Andra bloggar om: knappnytt, rasism, hets mot folkgrupp, samhälle, politik
Ganska roligt, men samtidigt lite otäckt. Charlie och Danny kallar sig “kärlekspoliser”, ett uttryck plockat från George Orwells 1984. Nedanstående film är en samling klipp från flera av deras filmer:
* * *
Andra bloggar om: kontrollsamhället, orwell, 1984, storbritannien, kärlekspoliser, underhållning, politik
Det är alltid lite roligt att bevittna födelsen av en meme (eller heter det ett meme?) — de kan dyka upp av de mest oväntade anledningar. Senast är Kanye, som skämde ut sig rejält (om det var med flit debatteras) på en prisutdelning genom att avbryta pristagaren och säga att en annan nominerads video var mycket bättre. Detta har han sedemera bett om ursäkt för, men skadan var redan skedd. Till och med president Obama tyckte att Kanye var en skitstövel som sumpade sångerskans ögonblick i ljuset.
Sättet han uttryckte sig på “…du ska få fortsätta om ett ögonblick, men…” har fastnat och nu vimlar det av remixar, draperingar av sin hemsida, och allt möjligt material baserat på händelsen. Till och med arga lappar står att finna och inte att förglömma — ett twitterkonto med en robot som talar om för dig hur någon annan är bättre än du.
Sen blir det naturligtvis mixningar med andra memes, som Obamas häcklare i kongressen som skapade debatt nyligen och hela grejen knyts ihop.
* * *
Andra bloggar om: meme, internet, kanye west, obama
Vad är det med katter och internet? Råkade helt utan att leta efter det, hamna i ett gäng kattrelaterade siter och tänkte, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att katter verkar vara överrepresenterade online. Det finns teorier om instängda nördar och katter och en budkavle går runt om att den 9 september skulle vara en kattfri dag. Och kanske just därför råkade det bli väldans många kattlänkar idag.
Någon twittrade en länk till Dreaming of Kittens som är en blogg som bara visar bilder eller filmer på sovande kattungar. Få har väl lyckats undvika siten “katter som ser ut som Hitler” s.k. “kitlers”. Är man sedan sugen på att garva åt odefinierbar rolighet, med katter i huvudrollen, så kan ni kolla in den här bilden som Johan Wigmo slängde upp. Missa inte heller Simons Cat, ett antal animerade filmer om Simon och hans katt som är rätt roliga.
Nyligen fick jag dessutom lära mig uttrycket “caturday” som infaller varje lördag (även om vissa anser att det är caturday varje dag) och går ut på att man postar bilder på katter. Katter har en säregen meme-ställning på internet och jag kan inte för mitt liv förstå riktigt varför — men roligt är det alltsom oftast! Blir lite påmind om Eddie Izzards teorier om katter och deras hemliga agenda.
Har jag missat att det är en likartad lavin med hundar eller andra roliga husdjur, ber jag om ursäkt. Men “dog day” känns inte som en grej som kommer att slå an av någon anledning?
* * *
Andra bloggar om: internet, meme, katter, humor, caturday, husdjur
Ja, alltså, det är ju inte som om Dara O’Briain är helt ute och cyklar:
* * *
Andra bloggar om: Dara O’Briain, humor, vetenskap, kvacksalveri
Haft en osedvanligt rutten start på veckan — mycket tack vare lokaltrafiken. Tänkte att jag drar ut några roliga grejer som jag samlat på mig över helgen som tröst.
Missa inte att plocka upp lite djupa tankar hos Jan “Handey” Lindgren.
Det där med att vara artist och finnas online tror jag illustreras bäst med ett enkelt twitter från Stephen Fry. Jäkligt coolt.
Kevin Smith tar tag i en häcklare från scenen och konstaterar att man nog inte ska ge sig på den som har mikrofonen. Har slängt upp den här på bloggen tidigare, men några hade missat den så här kommer det igen.
* * *
Andra bloggar om: humor, djupa tankar, kevin smith, twitter, stephen fry, internet
Favorit i repris — Free Hugs Campaign:
* * *
Andra bloggar om: free hugs campaign, ibland behöver man lite kärlek också
Jag har inte blivit förbannad på ett tag och det är väl bra såklart. Men när jag läser Unnis ilska över att inte kunna kalla sig feminist längre, blir jag lite sugen på att lacka. Fasiken vad ilska inspirerar till bra texter ibland! Det är kommentarerna under hennes inlägg på Newsmill som triggat — där hon pekar ut Liza Marklund för att ha förvandlat feminismen till en skampåle. Även Joakim Klokbok har ruttnat på kvaliteten i kommentarsfältet på Newsmill och får till några riktigt roliga formuleringar.
Stort tack till studiomannen Peter, för övrigt, som tipsar om denna härliga, arga drapa av Craig Ferguson om att vara ung och dum.
* * *
Andra bloggar om: unni drougge, liza marklund, feminism, craig ferguson, humor, ilska
Läste nånstans för ganska länge sedan att Sigorney Weaver sprang runt i Hollywood med ett manus för en femte (eller sjunde beroende på hur man räknar) Alien-film. Förutom Alien vs. Predator med uppföljare har karaktären synts i alla möjliga filmer dessutom, inte minst som statist i fanfilmen I.M.P.S (rekommenderas). Jag tror i vilket fall som helst att det var ett lattjolajban rykte om skådespelerskan, men 2011 kommer faktiskt en s.k. “prequel” — dvs, en film som tar vid före alla de filmer som gjorts hittills.
Weaver lär inte ha någon roll dock. Faktum är väl att det nog inte ens kan finnas med några människor om man ska vara petig. Ridley Scott ska regissera i alla fall. Personligen är jag stort fan av alla fyra filmerna — ja, till och med den fjärde av Junot som folk verkar älska att hata.
Men visst, nånstans känns det lite småtrist att det inte hittas på mera nya grejer utan att det satsas hellre på franchise (och resultaten då inte alltid till fansens förtjusning).
Men det är säkert fildelarnas fel. ;)
* * *
Andra bloggar om: alien, ridley scott, film, prequel, kultur, underhållning, star wars
Jag är helt hooked. Annie Lennox gav DJ Earworm alla sina mastrar från sin solokarriär och bad honom göra en mashup och resultatet är galet imponerande. Skitsnyggt och kanonbra. Svårt iofs att inte få det snyggt med tanke på att det är Lennox. Det finns inte någon mp3 för nedladdning ännu så länge, men förhoppningsvis dyker det upp snart så jag kan lägga den på repeat i mediaspelaren… Annie Lennox har för övrigt tagit ganska stark ställning mot kriminaliseringen av fildelare. Lite sent kanske, men från ingenting till min personliga sommarplåga inom loppet av någon timma.
* * *
Andra bloggar om: deltagarkultur, mashup, annie lennox, dj earworm, musik, internet