opassande

Var finns de svenska politiska hjältarna?

Tyckte det här var lite rysansvärt men tankeväckande:

Utdömda skadestånd för några brott: Serievåldtäkt: 92444 kronor. Utrikesministermord: 150000 kronor. Mord och seriemordsförsök: 172727 kronor. Medhjälp till upphovsrättsbrott: 30000000 kronor.

Under artikeln är det kommentarer som inte berör insändaren det minsta. Jag tror inte det betyder att folk verkligen tycker att den här sortens rättsliga bedömningar är rimliga. Det hoppas jag ingen tycker.

Varför våra lagstiftare ges stöd genom tystnad såhär i valrörelsen för att ha genomfört både FRA-lag och Ipred trots massiva protester, förklaras nog inte av att man plötsligt tycker att lagarna är bra.

Eller det faktum att Datalagringsdirektivet planeras genomföras efter valet, trots att det nog finns ytterst få på riksdagsplats ens, som skulle försvara lagen. Den har blivit sågad på längden och tvären, konstaterats inte fungera enligt utsatta mål och befunnit sig bryta mot EUs egna regler om mänskliga rättigheter. Men trots att vi sedan 90-talet vägrat införa andra direktiv som vi uppfattat skadliga, ska just den här lagen dras igenom “för att man inte får låta bli”.

Eftersom lagstiftningen skiljer sig från rättsmedvetandet om vad barnpornografi är har du antagligen dessutom gjort dig skyldig till barnpornografibrott under din semester i sommar.

Politikerna är fortfarande upptagna med barnporrspöket. Det räcker inte med tankeförbud. Om Cecilia Malmström får som hon vill kommer vi snart att ha statligt kontrollerad censur i hela EU. Den ska användas för att förhindra spridning av barnporr. Det blir censur på mangaserier, konst och familjebilder får man förmoda för någon riktig barnporr hittar du inte på nätet. Vad som ska censureras mer är inte riktigt klart, men det reder sig nog, bara vi får censurapparaten på plats.

Det finns flera saker. Precis just nu måste vi som land förhålla oss till hur våra principer står emot det mäktiga Pentagon i USA, pga Wikileaks. De principer som vi hållit som nåt slags exempel över varför vi är “bättre” än andra, men nu idag måste inse att vi faktiskt inte är.

Assange verkar heller inte ha förstått att meddelarfriheten i Sverige är ett stort skämt, att två journalister som borde ha omfattats av skyddet under ”ansvarig utgivare” ändå dömdes till fängelsestraff för spioneri mot en i Sverige olaglig underrättelsetjänst (IB), att Försvarets radioanstalt har ett av alliansregimen beslutat uppdrag att bottentråla internet i jakt på just sådan hemligstämplad information som Wikileaks erbjuder.

Istället ska det parti som ifrågasätter detta och många andra saker som så många själva tycker är fel, utmålas som oseriösa, så där som i kommentarerna i länken till det första citatet. Personligen kan jag tycka att det är väl okej att tycka att Piratpartiet är fel, för lite eller för “vad man nu väljer”.

Men varför i jösse namn sätts ingen press på de etablerade partierna i de här frågorna? Varför undviks de frågor som har ett brett tvärpolitiskt stöd men inte drivs?

Att det är tvärpolitiskt viktiga frågor är faktiskt Piratpartiet ett bevis för, med medlemmar och engagerade från hela den politiska skalan. Vi har också, som jag nämnt tidigare, integritetskyddskommittén i riksdagen som är rörande eniga om våra problem i lagstiftning och reglering, vilka ignoreras av ledningarna i partierna.

Just nu, när vi genomför den största demokratihandlingen vi har tillgång till i Sverige undviks frågorna som utgör de största hoten mot just demokratin. Var är hjältarna? Var är de tyckare som vet att vi har ett problem och villiga att arbeta mot det, om nu inte PP duger som talespersoner för detta?

För kom inte och påstå att utvecklingen mot det totalitära kontrollsamhället med hjälp av censur och massavlyssning är något du plötsligt håller med om.

13 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

…vem skulle tacka ja till en sån inbjudan?

Piratpartiet har publicerat Valmanifest 2.0 idag. Med anledning av detta måste jag utnämna dagens citat från artikeln i DN:

Så att gå hem till en pedofil och titta på hans bilder i datorn är okej?

Seriöst?

Jag vet liksom inte vad jag ska säga om en sån fråga. Lite smyger tankarna omkring om att Piratpartiet som ju liksom är så usla borde väl kunna ha andra saker, som är grundade i nån slags verklighet, att anklagas för? Eller är vi som parti så jäkla bra och helgarderade att det måste tas till, uhm, (för att vara bussig) långsökta frågor?

Sen blev jag lite full i skratt av sista frågan:

Men kan en väljare lita på att det här valmanifestet är det sista före valet och att det är det som beskriver er politik?

Utveckling och att förankra bland medlemmar är negativt? Inte undra på att inte andra partier får dylika frågor… Vill mest bara poängtera att det är lite tragiskt nånstans, att det säljs som en svaghet.

17 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Att bedriva valrörelse online

Härom dagen frågade jag om det är okej att bedriva valrörelse på twitter, vilket resultade i en postning där jag tipsade om hur man kan följa diskussionerna där. Så här några dagar senare har jag klurat ut varför jag kände ett slags motstånd, nånstans, mot att göra dylikt.

Om man slänger ur sig en kommentar, en åsikt, är den inte alltid genomtänkt till vardags. Ibland kan det vara för att vara rolig, ibland för att vara elak (för att jämna ut vardagen), finns säkert massor av anledningar som inte handlar om genuint intresse för politik.

Risken, jag upplevde det som, är att om man riktar sig till alla de som diskuterar Piratpartiet är att man kanske “skrämmer bort” folk. Det kan kännas utsatt att inte få tycka, och det kan kännas lugnare att låta bli. På nåt vis kände jag att man måste liksom låta folk få tycka utan att omedelbart reagera på det.

Detta går lite hand i hand med ett dilemma jag upplevt tidigare — att kommentera på en bloggpostning där det är modererade kommentarsfält. Jag sitter alltid då och funderar, hur många har skrivit innan mig? Kommer det att uppfattas som att en helt hord med människor kastar sig över nån som “tycker” i sitt lilla vanligtvis stillsamma hörn?

Alla är dessutom inte lugna och sakliga när de kommenterar, även om jag nu kan tycka att Piratpartiet har fått en emellanåt orättvis bild av sig att vara aggressiva. Men det räcker ju med att en är det, så åker resten av oss med badvattnet.

Jag skulle faktiskt önska att de som känner tillfällig frustration, ilska eller så, sätter sig på händerna en stund och låter nån annan komma till tals i såna lägen. Jag blir också förbannad, frustrerad och ledsen ibland, vet att det kan vara svårt. Men oftast handlar det om renodlade missförstånd och det kan vara värt att ta det lite lugnt.

Sen går det såklart inte att försäkra sig mot att någon tolkar en som aggressiv, då får man väl helt enkelt lämna ordentligt med svängutrymme till folk så de inte känner sig trängda. Det handlar ju om att möta en människa.

Nåväl. Jag tänkte i alla fall prova på lite twittervalrörelse. Det måste finnas gränser för hur pass stor hänsyn man ska ta, och som nån sa till mig: “jamen, de tar ju liksom inte hänsyn till dig eller dina känslor, så varför ska du?”.

Nu kan jag tycka att två fel inte gör ett rätt. Men jag tänkte i alla fall prova på det. För grejen är, i och med att jag arbetar heltid kan jag inte valarbeta på gator och torg som många andra. Jag har iofs min bloggplattform, men är mer en plats för redan frälsta. Det är svårt att nå ut till andra.

Det är helt enkelt en bra grej för mig att vara volontär och valarbetare från datorn när tillfälle ges. Så i ett par dagar har jag provat att följa twitterflödet för Piratpartiet, och förhoppningsvis inte alltför påfluget nappat på några krokar för diskussioner.

Alla måste ju inte tycka som jag, är min grundinställning, men jag kan i alla fall göra mitt bästa att peta på renodlade missförstånd eller så. Bonusen blir att jag faktiskt blir lite inspirerad av de jag pratar med också, och tar intryck.

Sen får jag väl försöka känna efter hur mycket jag vill göra det, det får nog hänga lite på dagsform och arbetsschema (vilken inte är en lek just nu). Jag har i alla fall tyckt det varit roligt de senaste dagarna. Kanske kan det vara ett tips för dig som sitter i samma sits som jag? Facebook finns inte jag på, men det kanske funkar ungefär så där också? Tipsa gärna vidare i kommentarerna!

Här i alla fall lite olika saker från Kampanjbloggen om vad man skulle kunna göra för att bidra till valrörelsearbetet.

8 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Utveckling och remix - en valrörelse att gilla

Jag kan inte annat än bli grön av avund på den uppsjö av kreativitet och uppmärksamhet som Kristdemokraternas valkampanj skapat! Roligt nog varumärkesskyddade de ju sina grejer (bl.a. den text som Folkpartiet tidigare använt sig av), men de verkar tack och lov inte knussliga med den gratisreklam de får nu.

I vilket fall som helst rasslade den här affischen in i min inbox:

De värmer en pirats hjärta att remix- och kopieringskulturen nu verkligen har kommit för att stanna bland de politiska partierna och att det omfamnas. För vi har ju dessutom Moderaternas kopiering av en Socialdemokratisk kampanj — som jag inte var sämre än att jag gjorde en variant på. Inga sura miner och folk tycker mest att det är kul. Det är nästan så man får lite hopp om mänskligheten!

Vilket jag hoppas inte blir såna där “famous last words”, nu. *håller de genom årtusendena utvecklade motstående tummarna*

13 Comments | Posted in » Fildelning & Deltagarkultur, Politik

“Det är inte lätt att va’ ödmjuk…”

När en bedömning görs över politiker och deras användande av sociala media - så hamnade jag till min stora förvåning på den listan. Vilket ledde till en intressant diskussion i en chattkanal – jag är ju inte politiker. Möjligen opinionsbildare, där min blogg är en ganska vedertagen plats i den politiska debatten online.

Jocke hade med Alexander Bard också och själv skulle jag nog fundera på att nominera Niklas Dougherty (blogge). Tror de flesta av oss har nåt sånt där namn vi skulle vilja ha med ur den aspekten, som inte nödvändigtvis är en etablerad politiker och avlönad av ett parti. Det känns naturligt idag, helt enkelt.

Det är lätt att glömma bort ibland, hur mycket av underförstådda regler sociala media faktiskt suddat ut. Eller förändrat, kanske är mer rätt.

Ledarskribenter har ju alltid funnits med i det politiska skiktet på det viset som bloggare gör idag, konstaterade någon i diskussionen. (Vore det inte intressant att lista ledarskribenter, förresten? Vilka använder sig bäst av sociala media? Vilka av dem påverkar bloggosfären mest? Men ett sidospår.)

Jag är hur som helst riktigt stolt över att finnas med där, inget snack om saken, gått omkring med småröda kinder mest hela dagen, sen jag upptäckte det. Och visst är det lite spännande att fundera över, och precis som med allt annat här i världen har det säkert sina sidor att saker är ungefär likadana som för en dekad sedan, men ändå annorlunda.

Det skulle säkert gå (om det inte gjorts redan) att skapa en lista där såna som vi, löshästarna, inte “får” vara med, också. Kanske blir värderingarna lite annorlunda så om vad som uppfattas bra eller dåligt i de här sammanhangen.

Och med det kommer det där med hur vi som uppfattas som “bäst”, egentligen i praktiken lagt ribban ganska lågt. Vi skulle kunna vara mycket bättre, ta ut svängarna lite mer faktiskt, när vi använder oss av de här möjligheterna. Nåt som jag funderar på ofta.

Idag väljer jag att känna mig världsbäst i alla fall! Imorgon ska jag försöka klura ut hur jag använder mig av tuben bättre… ;)

14 Comments | Posted in » Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Följ valrörelsen på twitter, även om du inte har konto

Jag slängde ut en fråga på twitter om det går att bedriva valrörelse där. Svaren varierade, de flesta ansåg det vara lite svårt, att det berodde på vilka följare man har, att twitter är lite smalt, Brit tipsade om sitt inlägg och Eva-Lena Jansson tyckte det var självklart.

Jag har inte riktigt tänkt klart, men det slog mig att folk kanske skulle uppskatta några tips över var/hur man kan följa det som ändå pågår på twitter, som gäller valet. Även om man inte har ett konto där själv. Ofta handlar det om länkar och tips om saker och det har ju liksom alla glädje av. Hjälp gärna till att sprida det till andra också!

T.ex. har jag stor glädje av search-funktionen på twitter, här för Piratpartiet. Varje gång någon skriver något med taggen #piratpartiet (eller ordet) så listas det där. Det flödet används dessutom av piratpartiet på sin livesida, där även blogginlägg listas.

Vill man bevaka valdiskussionerna lite bredare kan jag rekommendera att följa #val2010-taggen på samma sätt. Man behöver alltså inte ha konto på twitter för att kunna följa valrörelsen där och listan fortsätter att fyllas på tills du stänger fönstret.

Det snackas ganska mycket, tipsas om länkar och diskuteras olika sakfrågor. Det kanske kan vara lika värdefullt för dig som det är för mig? Vissa siter, bland annat tidningar osv, lyfter in såna här flöden som baserats på vilken tagg som används. Du har säkert sett såna grejer. Tipsa gärna om såna funktioner runtom! Och tipsa gärna om hur du följer valrörelsen!

Du ska absolut följa piratpartiet för övrigt. Det kan vara kul att följa piratbloggar också. Har du twitterkonto så kör en “follow” på dessa direkt, vettja! Och följ mig också, såklart… ;)

4 Comments | Posted in » Fildelning & Deltagarkultur, Politik

När vi inte har nåt annat att välja på än Piratpartiet

Det är lite intressant att fundera över hur det kommer sig att vår tids största och viktigaste frågor inte representeras parlamentariskt. Om det så handlar om krass rösträkning, oförstånd eller särintressebedömning, så är det ett faktum att riksdagspartierna inte tillhandahåller några alternativ.

Det finns ur ett informationspolitiskt perspektiv inte ett brett spektra av partier där man kan hitta olika nyanser och ställningstaganden att välja mellan. Där finns bara ett parti att tillgå. Piratpartiet. Detta eftersom hela riksdagen har valt en ganska enig ståndpunkt vad gäller ex. rättssäkerhet, integritet och privatliv.

Bara det, gör att man som väljare känner sig som lite i en gisslansituation. Varför har vi inte fler alternativ? Och som jag, med lite hemsnickrad psykologi, upplever som en anledning till att det känns trist att rösta pirat. Och som inte minst också gör att förhoppningar och förväntningar till Piratpartiet blir höga.

Nånstans gagnar det här riksdagspartierna. De slipper undan genom att fokus läggs på PPs parlamentariska oerfarenhet. Inte ens när en kris uppstår inför öppen ridå, tar de andra partierna tillfället i akt och profilerar sig i frågeställningarna, så arroganta är de.

Vi har ett problem idag för att riksdagen svikit oss medborgare och inget annat.

Krisen i Piratpartiet de senaste dagarna gjorde att jag upplevde det viktigt att signalera att vi som parti faktiskt förstår och ser kritiken. Traditionellt sett må mörkning vara ett vapen, men inte i Piratpartiet. Vi behöver hjälp med att se det vi inte själva ser — och vi ska akta oss för att blunda för skavanker. Finns det möjlighet att förbättra så ska vi göra det.

Det har till exempel lett till att partiet förstått hur viktigt det är att lyfta fram flera starka talespersoner som vi faktiskt har i partiet. En gång i tiden handlade det om att försöka profilera någon som kändes medieintressant, i dag måste vi bredda oss och inte framstå vara ett enpersonsparti. Vi har egentligen aldrig varit det, men vi ser ut att vara det.

Vilket leder mig in till grundanledningen till min postning idag — om vi som parti är viktiga så måste faktiskt folk fundera över hur de kan hjälpa till. Piratpartiet är nämligen en gräsrotsrörelse vare sig man vill eller inte.

Det är inte ett parti med pengar som kan göra snygga PR-lösningar, eller ett parti med professionella politiska broilers som är mediatränade och mediavana. Vi har bara det vi har att jobba med.

Vi behöver hjälp. Inte på ett “vi vet inte vad vi håller på med”-sätt, utan “vi klarar oss inte utan stöd och utvecklande diskussioner”. Output från partiet är helt beroende av input.

Alla ni som inte engagerat er hela fritid men ändå anser att frågorna är viktiga har även ni möjlighet att forma den piratpartistiska politiken. Och är det riktigt viktigt för er, har ni till och med ett ansvar att göra det.

Just för att det bara finns ett parti som tacklar de här frågorna. Lika mycket som ni eventuellt känner er sitta i gisslan och inte har några val, sitter Piratpartiet i en slags gisslan, dels med sina begränsade resurser och dels med begränsad information om vad folk vill ha och behöver.

De som profilerar sig och driver frågorna påverkar även Piratpartiets politik. Så har det varit hela vägen. Det har dessutom varit en rejäl styrka att det varit så.

För mig personligen har ett engagemang i Piratpartiet alltid varit att kämpa i motvind och uppförsbacke. Frågorna partiet står för är “nya” — många är inte insatta, andra är det, men har andra intressen för ögonen. Jag har emellertid insett att det jag tillför har ett värde. Jag hoppas att du tar tillfället i akt och tillför dina värden du också.

Riksdagen har med all önskvärd tydlighet visat att de inte bryr sig, det är faktiskt dags att påpeka det med kraft.

23 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Så… vad gör vi nu med Piratpartiet?

Befinner mig i nåt slags “intrycksbombarderat vakuum”, lite svårbeskrivlig känsla. Väldigt många människor vill väldigt många och olika saker. Funderar på längden, tvären och höjden hur jag ska kunna hitta olika lösningar. För det måste till olika lösningar på olika problem.

Jag funderar inte minst på den smått fantastiska kontrast som dök upp inom loppet av ett dygn. På kvällen satt vi och diskuterade problematiken med att ha texter i manifestet som upplevs vara “hämndmotiverade” — vi blev dessutom uthängda av Johannes Forssberg som Falkvinges bitchar på ledarplats i Expressen där vi som är engagerade utmålas vara lite lagom dumma i huvudet.

På förmiddagen efter diskuterar vi huruvida vi ska offra partiledaren så att de som ropar efter styrkedemonstration och som ju faktiskt osar lite hämnd det också. Jag ser ett samband — vi måste som parti visa oss starka, säger de där sakerna. Men sakargumenten som används för att åstadkomma detta är starkt kontrasterande, ironiskt nog. Principer är vackra tills de ska omsättas i praktiken, eller nåt.

Nu vet jag att hämnd inte är det som motiverar de som tycker att Rick Falkvinge borde kliva tillbaka — det handlar såklart om en längre tids oro för “vad han kan hitta på”. Det går liksom inte att snacka om Rick utan att få med uttrycket “loose cannon” nånstans. Många uppfattar Rick Falkvinge som en dålig ledare för partiet ur en ren PR-aspekt och det finns en poäng där nånstans. Ibland är det bra att han kör på, andra gånger jobbigt för det upplevs som att han kör över.

Folk vill kunna rösta på Piratpartiet och signalerar emellanåt oförskämt denna önskan. Det är så jag läser det mesta av kritiken — om man bortser från uppenbara särintressen i bruset. Folk vill kunna rösta pirat men har olika anledningar till varför det känns svårt. Det måste vi lyssna på, brister i kommunikativa talanger till trots.

Men vi har också aspekten att Rick Falkvinge uppfattas vara en fjant — en del människor klarar inte av att se hela partiet pga det, även om de anser att frågeställningarna är viktiga. Det är inte en värdig motivering kan jag tycka och färgar in de politiskt krassa beslut man ibland ställs inför.

Piratpartiet har generellt sett heller aldrig haft riktig förståelse för det där med PR, jag har många gånger stött min panna blodig mot “jamen, det spelar väl inte någon roll vad andra tycker?”. Det är ju t.ex. väldigt lätt att skita i de människor som inte gillar partiet för att de anser att Rick är en fjant. Men signalerar då oavsiktligt en helt felaktig bild av pirater som icke-lyssnande.

Att förstå vad vi gör för slags intryck är inte en svaghet, en åsikt som emellanåt kan skina igenom i diskussionerna. En aktion som har en avsikt kan leda till helt andra slutsatser hos mottagaren än det tänkta.

Och ytterligare en aspekt är det där med självkänslan inom Piratpartiet som går stick i stäv med det där att “skita i andra”. Även om de flesta håller med om att vi faktiskt måste få göra saker på vårt sätt, där utrymme för misstag hela tiden funnits med i partikulturen, så har det upplevts jobbigt när vi sticker ut “för mycket” och som igår, fel.

Det interna har lugnat ner sig, i och med att valmanifestet nu öppnats upp för revidering på de ställen det går att tolka in motstående intentioner. Men alla problem är för den sakens skull inte lösta. Det är ju fortfarande det där med PR-aspekten som behöver funderas igenom ett par varv och tämligen omgående. Vi behöver signalera styrka och det på ett medvetet sätt.

Hur visar vi det efter gårdagens händelser? Gör vi det genom att peta vår partiledare? Eller att han tar time out? (Vilket iofs han skulle behöva, på ett allmänmänskligt plan nånstans.) Eller visar det prov på bajsnödighet och för svagt självförtroende som slår tillbaka på oss likt förbaskat? De som upplever såna här saker som enkla har det ganska förspänt, för jag tycker inte att det är självklart att en aktion självklart leder till på förhand önskat resultat.

Problemet igår har en kollektiv aspekt också — det var faktiskt inte bara Rick som gjorde fel i detta, så det blir lite av en fuling att kunna klara sig undan iom att lampan är riktad mot honom.

Som sagt, det surrar runt massor av intryck och problemformuleringar och jag har i skrivande stund inte riktigt kunna komma fram till vad jag upplever vara ett bra steg att ta härnäst. En sak är klar – Anna Troberg har genom hela den här stormen varit en trygg hamn, både för medlemmar och för partiledaren, och jag hoppas att det märks av även utanför de politiska nördarnas krets.

Vi är ganska många starka personer faktiskt, i det här partiet, och Rick Falkvinge skulle inte bara hålla med utan berätta att han inte skulle klara sig utan oss. Om det är en svaghet eller styrka är väl en subjektivitet hos mottagaren.

Jag skulle önska att folk slutar skämmas för Piratpartiet även om det verkar i sociala sammanhang vara acceptabelt att flina lite åt PP, är en såndär känsla som genomsyrar mig nu på morgonen. Sunt självförtroende har vi all anledning att känna över vårt arbete.

Men jag vill också att folk tar sig en rejäl funderare på vad vi ger för intryck utan att för den sakens skull falla in i nåt slags “måste blidka alla”-syndrom. Det handlar snarare om att kunna identifiera problem för att kunna lösa dem.

Jag hinner inte länka in saker här nu kanske redigerar in det senare (edit: fyllt på några), men förutsätter att de flesta av mina läsare vet vad detta handlar om. Slänger upp postningen så fort som möjligt eftersom det var tyst här igår. Men vill i alla fall redovisa alla funderingar jag går och bär på och hoppas på att få lite feedback.

57 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Sverigedemokraterna är samma gamla vanliga i ny förpackning

Det är bara att inse att röstmaximeringen i mitten av de stora partierna gör att det blir utrymme för vågmästarroll. Så är Piratpartiets plan inte minst, det är så svensk politik ser ut idag.

Många tycker det är vansinnigt obehagligt att SD har såpass mycket stöd att de skulle kunna ta sig in i riksdagen och dessutom kunna få vågmästarställning. Ny Demokrati gjorde, till etablissemangets stora fasa, detsamma. SD är, som jag ser det, motsvarigheten till Ny Demokrati då. De exploaterar där röstmaximeringen lämnar utrymme för det, samlar ihop de som så att säga blir över.

Piratpartiet är ett sådant parti som blivit bildat för att det är frågor som finns över. Det snackas ju väldigt ofta om de där grejerna som Piratpartiet inte tacklar, men sällan om varför storpartierna inte tacklar de frågor PP vill föra upp på agendan.

Det är strategiskt riktigt agerande, för se på det från det andra hållet: Etablissemanget plockar in 90 procent av väljarkårens röster. Det får i sammanhanget ses som tämligen framgångsrikt, eller hur? Röstmaximering framför ideologi lönar sig.

Jag tycker iofs inte att det är ett problem att uppstickare dyker upp — jag tycker att det är bra att politik förnyas, förändras och utvecklas, och måste det ta den vägen så måste det. Det kan tyckas extremt att frågorna “tvingas in” i parlamentet. Men eftersom ideologin inte är så viktig som rösterna man får vid val, så är det den möjlighet som återstår. Nya frågeställningar behöver inga stora väljarskaror. De behöver bara precis så många som gör att de kan komma in i riksdagen.

Riksdagspartierna har hittat en politik som de flesta svenskar känner sig nöjda med och det är bra. Tiderna förändras dock och politik behöver förnyas. I det glappet uppstår en möjlighet för ett slags “sakfrågepolitisk kvotering” med vågmästarstrategier eller dylikt.

Om det läses som negativt, så ska man nog ta och fundera över vad Miljöpartiet tillförde svensk politik. De dök upp när det behövdes, innan den svenska riksdagen var beredd att acceptera det som nödvändigt inslag i sin egen politik. Så kommer det att fortsätta vara även framöver.

Våra svenska etablerade partier är experter på den politik som redan förs. Det är det här de lever av, på och för. Det här är deras område. Det satsas på beprövad politik, vilket är vettigt, men som sagt, det lämnar utrymme för nya politiska intressen att dra igång.

För att vara brutalt ärlig: Vi har F!, SD och PP som likt en parlamentarisk bermudastriangel företräder smalare intresseområden som många gånger förkastats i röstmaximeringens namn.

Vad vi “utomstående” gör som påverkar märkbar skala, påverkar även de etablerade partierna till syvende och sidst. Den stund de antar att det finns röster att vinna, så adopteras det.

Jag ser t.ex. väldigt mycket av SDs intressen plockas upp av Folkpartiet och Kristdemokraterna. Centerpartiet gjorde världens finaste manifest, inspirerat av Piratpartiet inbillar jag mig (eller åtminstone att frågan debatterades flitigt, inte minst av centerpartister själva). Ett manifest de sedan gjorde den både strategiska och etisk/moraliska dumheten att strunta i.

Det går säkert att göra flera såna spaningar. Piratpartiet har dock som underliggande värdering att det är bra. Att påverka och låta sig påverkas är en Bra Egenskap, även om man inte ska släppa vampyrer inpå livet.

Att det finns ett antal människor som vill införa rasism på den politiska agendan är deras rättighet, vill jag verkligen trycka på. Det utrymme som finns för uppstickare har av SD exploaterats och marknadsförts riktigt bra — det finns tillräckligt många som vill se förändring. Men jag anser att de lurar folk nånstans.

SD kör i princip samma politik som resten, fast med ett mer synligt populist-rasistiskt inslag. De är inte ett förändringsparti som de vill låta påskina. Ny Demokrati överlevde inte på grund av det skälet, enligt min mening — det räcker inte med att hojta förändring, det måste finnas förnyad och utvecklande politik i grunden för att det ska vara långsiktigt gångbart.

Ska man rösta för förändring finns det andra, bättre, alternativ. Undvik att köpa samma gamla vanliga politik, även om den råkar se ny ut.

*sätter på mig hockeyhjälmen och trycker “publicera”*

Tags: förnyelse, piratpartiet, Politik, rasism, sverigedemokraterna, vågmästarställning

26 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik, Samhälle

Piratpartiets valmanifest och associationsbanor

Så har Piratpartiet lanserat sina valmanifest och för undertecknad är det ömsom vin ömsom (i mindre mängd ska erkännas) vatten, men ska känna lite mer på formuleringarna de närmaste dagarna. Här kan du hitta länkar till alla tre manifesten.

T.ex. har jag ju som bekant jättesvårt för barnpornografidebatten och påminns om hur viktigt det är att väga sina ord i vågskål. För att ta ett lite mer vardagligt exempel — när någon säger “jag ska snöra på mig löparskorna” så behöver man inte fylla i med “men inte så att jag kan springa runt naken och skrämma folk med mitt könsorgan”. Det är underförstått.

Men när det gäller barnpornografi är associationsbanorna infekterade och inte minst känsloladdade och har därför också fungerat som ett framgångsrikt slagträ för att få andra saker gjorda. Som försämring av internet och rättssamhället, exempelvis. Att ifrågasätta etiketterar en på ett mycket obehagligt sätt som är svårt att värja sig mot.

Att behöva påpeka “och då menar jag inte att…” om och om igen för att försäkra alla om att man inte är nån som tycker att våld mot barn är okej på nåt vis i världen, är inte en optimal position att befinna sig i när man debatterar, helt enkelt.

Och, ironiskt nog, varför det blir så viktigt att diskussionen tas över huvud taget. Det går inte att lämna ett såpass formidabelt tillhygge på walkover heller, nån måste orka.

Sen när vi ändå är i farten och funderar associationsbanor, kan jag inte låta bli att vara snålbarnslig som reagerar på liberalstämpeln, som jag vet många anser vara en högerstämpel. Liberalism är ju egentligen inte en höger-vänsterfråga — det var nog rätt länge sen nu, men känner en instinktiv motvilja mot etiketteringen, trots det. Även solen har sina fläckar, eller otack är världens lön, eller nåt. ;)

Viktualie och Christian har skrivit lite också.

Uppdatering: Bara måste lägga med analysen av Ulf Bjereld här också, väldigt tänkvärd.

Tags: barnpornografi, liberalism, piratpartiet, val 2010, valmanifest

34 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Wikileaks vs. The Pentagon

Poesi eller grötrim, politisk kommentar eller rap, är frågan. Jag tyckte det var väldigt begåvat i alla fall, gjort av Reverbnation, som sätter ihop sin fjärde rapnyhet:

Rap News - episode 4 - resumes its lyrical forays into the world of rhyme and reason, exploring what’s been happening on the Internets in 2010. Robert Foster - recently returned from his long-leave vacation in the Caribbean (prematurely interrupted due to the disastrous BP oil leak in the Gulf of Mexico) - takes a look at Senator Joe LIEberman’s proposed bill to grant the Prez the power to shut down the web in case of [quotation mark] an emergency [/quotation mark].

But - most importantly - we discuss something else which has been leaking even more profusely than a BP oil well. An organisation of ultra-inspiring infectively-courageous cybernauts - aka Wikileaks - has been taking on the Fistagon and giving that slumbering Fourth Estate a much-needed kick in the arse, reminding us how important the internet can be as a channel of information.

What is Wikileaks? Who is Julian Assange? And why is it so important that we know? Find out with your charming host, Robert Foster.

Tags: humor, internet, kultur, musik, Politik, reverbnation, wikileaks

2 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik, Underhållning & Musik

Framtidsfunderarna, del 3

Del 3 av skribenter som nappat på min budkavle och visionerar kring informationspolitiska frågor. Här hittar du del 1 och del 2 också.

Hanna Wagenius har konkretiserat sin inställning i tre punkter om framtidens informationspolitik:

Vi som ser vad som händer måste föra upp frågorna på dagordningen, våga ifrågasätta och hålla sig raka i ryggarna. Annars går vi en dyster framtid till mötes. Integritet och yttrandefrihet är saker som de flesta bara tar för givet att vi har, och att några “små” inskränkningar inte är så farligt. Det är ju ändå Sverige vi pratar om. Det har potential att bli riktigt farligt.

Kent Persson påpekar att tidigare regering bär gemensamt ansvar för hur situationen är idag och att alliansregeringens misslyckanden i frågan inte garanteras löses med ett regeringsskifte:

Kanske blir integritetsfrågorna en av valets glömda och försvunna frågor. Anledningen är lika enkel som självklar. Inget av de etablerade partierna vill egentligen förändra något mot hur det är idag, mer än möjligen på marginalen. De som trott att en rödregering skulle göra några större förändringar kan känna sig blåsta. Ett faktum som egentligen knappast kan förvåna någon. Till stora delar bygger ju dagens politik på området på det som den förra röda regeringen arbetade fram.

Projektet 2022 fortsätter och idag skriver Emil Isberg om tiden efter det första året under USAs 46:e president:

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan USA:s 46:e presidenten valdes med en övervägande majoritet. Ekonomin har redan börjat återhämta sig i och med att utländska investerares satsningar på amerikansk företagsamhet och innovation börjar ge resultat. Inom den offentliga sektorn ser man ännu inget genomgående resultat, men alla analytiker verkar hoppfulla. Media har fått bättre skydd samt ökade möjligheter att granska i allmänhetens tjänst.

Henrik Alexandersson skriver om hur viktigt det är att inte ge upp:

Det är alltid det kontroversiella som markerar flanken i debatten. Då gäller det att höja sig över vad man ibland spontant kan känna – och hålla fast vid principerna. Att inskränka nynazisters, terroristers eller pedofilers grundläggande medborgerliga fri och rättigheter vore fel i sig. Men det är också att öppna dörren för att till exempel inskränka mötesfriheten, urholka rättssäkerheten eller begränsa yttrandefriheten för alla oss andra.

Fortsätt gärna att skriva och glömt inte att pinga 2022 om du vill finnas med där också!

Tags: demokrati, framtidsfunderarna, internet, opinionsbildning, Politik, privatliv

2 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Demokratin måste alltid återerövras

Jag satt igår och hjälpte till att svara på en stor mängd enkätfrågor om Piratpartiets politik. Det är Landsortspressen som ska göra en valbilaga som kommer att ramla ner i folks brevlådor om några veckor och de har skickat ut sina frågor till samtliga partier.

Det var 56 frågor som spände över ett stort fält och vi besvarade frågorna där det funkade med ett informationspolitiskt anslag. Den 57:e frågan högg till lite i hjärtat dock. “Saknar du någon fråga i den här enkäten?”

Ja, det saknas frågor i enkäten — det saknas alltid frågor om informationspolitiska perspektiv i alla dylika sammanhang. I de flesta valkompass, barometrar och allt vad de nu kallas, de där mätarna som ställer frågor och sen talar om för dig vad du borde rösta innehåller kanske nån fråga om fildelning eller Ipred. Kanske nån om FRA, eller området kring avlyssning.

Att de finns där över huvud taget ska vi nog sammantaget klappa oss på våra kollegiala axlar, det är ett par spår som något enstaka parti åtminstone tagit tag i på ett eller annat sätt, även om det saknas garantier. Som vi har kämpat att de över huvud taget pratas om. Såklart, otack är världens lön för de medier som faktiskt tagit med frågorna: det räcker inte.

Det är inte som att jag tror att vi undanhålls särskilt medvetet eller så, det tar tid att etablera frågeställningar. Men faktum är att en väldigt utbredd och som jag ser det, farlig grej, är att: det antas att Piratpartiets politik inte behövs — för att frågorna inte finns representerat i riksdagen.

Jag hoppas att den sista meningen i ovanstående ekar lika kusligt som den gör för mig. Intresset finns i riksdagen, jag har pratat med tillräckligt många riksdagsledamöter för att veta det. Men ur ett samhällsperspektiv gör det knappt utslag på “ljummen”-skalan och när vi kommer till praktisk tillämpning i lagstiftningsprocessen är intresset iskallt.

De etablerade har inte fått bevisat för sig, trots PPs mandat i EU-parlamentet, att de här frågeställningarna kan vinna några röster — så den grundläggande etiken i att vårda demokrati och rättssamhälle struntas i. De tror sig inte behöva.

Klara Tovhult är nåt på spåren här. Hon tar fart från ett kapitel i boken “Kunskap, Kommunikation, Kontroll” Mårten Fjällström skrivit och gör lite jämförelser mellan Socialdemokraternas tillkomst och svårigheter med Piratpartiets:

Sossarna och Centern var en gång partier för folket. Till skillnad från de besuttna som inte drev frågan om allmän rösträtt drev socialdemokraterna den. De hade inga pengar, de fick inget utrymme i media. Men de hade folk, aktivister, som gick land och rike runt och pratade om sina frågor.

Hon gör en mycket tänkvärd utläggning kring detta och kommer fram till att Piratpartiet är det nya Socialdemokratiska partiet i Sverige. Det handlar inte om att vi är en ny arbetarrörelse — utan den i jämförelse precis lika förbisedda intressegrupp som utan några direkta medel kämpar för våra rättigheter:

Socialdemokraterna krävde allmän och lika rösträtt. Vi kräver allas rätt till kunskap, fri information, och ett fritt och öppet internet för alla medborgare oavsett samhällsstatus. Vi tar tillbaka demokratin till oss själva, där den hör hemma – hos medborgarna.

Tags: arbetarrörelse, demokrati, gräsrot, informationspolitik, internet, piratpartiet, Politik, socialdemokraterna

7 Comments | Posted in » Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Dagens lästips

Dagens pinsammaste: “Hur vågar du kritisera mig? En folkvald och Kristdemokrat?” Det är ungefär summeringen av Alf Svenssons debattsvar på Marcin de Kaminskis inlägg i Expressen om Smile 29-tillägget till datalagringsdirektivet. Famlar lite efter skämskudden och ser att fler undrar vad i jösse namn Alf Svensson tänkte egentligen.

Dagens starkaste: Gösta Hulténs debattinlägg i SvD, där han tar upp nutidens största villfarelse, som han uttrycker det; terroristnojan. På ett väldigt bra och tydligt sätt lyfter han fram en av mina käpphästar — det där med att vi måste se hela bilden av alla olika saker som sker och påverkar våra privatliv.

Dagens Anna Troberg: Fria Tidningen har ett debattinlägg av vice partiledaren i PP med anledning av Pride, där hon skriver om hbt-frågor ur ett piratperspektiv. Där tar hon bland annat upp det faktum att homosexualitet är en handelsvara bland underrättelseorganisationerna. FRA har ju till och med sin alldeles egna uppsättning PUL-lag för att få göra det.

Dagens upprop: Anders Widén uppmanar oss att anmäla statlig konst för barnporr. Detta med anledning av den uppmärksammade mangadomen. Vem ska avgöra vad det är som har konstnärligt värde och därmed slipper etiketteras som barnpornografi? Varför undantas serietidningar från konst?

Dagens sorgligaste: I Italien hotas nu bloggare av ny lagstiftning. Förslaget går bland annat ut på att man som bloggare måste registrera sig för hos en myndighet, innan man får rätt att skriva sina åsikter online. Förslaget ska diskuteras i det italienska parlamentet idag.

Dagens omvända: Läser hos Svensson att Stockholmspolisen vill kunna tvinga människor att bevisa var de fått pengar ifrån. Tydligen handlar det om “uppenbart kriminella” som de inte kan bevisa begått några brott..? Iofs, det där med “muntorrhet” (som inte heller avsågs användas mot vanligt folk) gled ju igenom så det är väl inte omöjligt. Business as usual, helt enkelt.

Dagens bästa: Senator Al Franken lovar att tackla problemet med den hotade nätneutraliteten och ber om stöd för det.

Tags: alf svensson, barnporr, bloggosfären, fra, hbt, internet, konst, kultur, nätneutralitet, omvänd bevisbörda, Politik, terrorism

5 Comments | Posted in » Blogghugg och notiser, Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Politik

Liten snabb nyhetsrunda

Gänget bakom Knappnytts enträgna arbete har gett resultat: de ska producera en webbserie “All Makt i Sverige” åt SVT, som kommer att släppas i höst. Kan inte låta bli att fundera över hur häftigt det är att de flesta debutanter idag redan har kunnat jobba ihop en fanbase.

Varför fungerar komedigenren så annorlunda mot musikergenren, där plagiat ofta utreds av rättsinstanser, när det gäller immateriella rättigheter, frågar sig två amerikanska universitetsprofessorer i en kommande bok. 19 arbetande ståuppare intervjuades och det visar sig att det handlar om en social norm inom kulturyttringen, snarare än de legala förutsättningarna.

Niklas (deep|ed) skriver väldigt tänkvärt kring Wikileaks-läckan — hur mycket collateral damage är okej? En frågeställning som är väl värd att fundera över. Vem talar sanning, vem utnyttjar mediat, vilka får “skylla sig själva”. Stora och viktiga funderingar där det öppna samhället möter privatlivet och behöver en sansad diskussion.

Anna Troberg är het i media just nu. (Yay!) Dels har hon synts överallt med nyheten om att Piratpartiet erbjuder serverplats till wikileaks skulle de behöva det. Dels är hon aktuell med ett inlägg i Aftonbladet, med anledning av Pridefestivalen i Stockholm.

Tags: internet, knappnytt, Politik, pride, upphovsrätt, wikileaks

No Comments | Posted in » Blogghugg och notiser, Bodströms- och Asksamhället, Fildelning & Deltagarkultur, Media